Haha, jag måste bara berätta hur lätt det är att bli uppraggad på gatan här i London.

Händelse 1: Jag och Cosmo är påväg till ett födelsedagskalas. På andra sidan gatan går en man i 40 års åldern, som helt plöstligt ropar:
Man: Hello lovely! You are beautiful. Have a nice day!
Ingrid: (vänder mig om med rynkad panna) eeeh
Man: I'm sorry. I'm sorry, you're pretty, have a nice day, I'm sorry
Cosmo: What did that man say ingrid?
Ingrid: I don't know, maybe he was crazy
Cosmo: Yes, he was!

Händelse 2: Jag har precis hämtat Cosmo från nursery och vi är på väg hem. Vid övergångsstället börjar en man, 25-30 år, prata:
Man: Hi, is that your child?
Ingrid: No, it's not
Man: Whose is it then?
Ingrid: I'm just looking after him. (snälla kan det bli grön gubbe)
Man: Oh, are you married?
Ingrid: Bye (och äntligen blir det grön gubbe)
Cosmo: Why did that man talk to you about something married?
Ingrid: He was just being silly
Cosmo: Oh, silly-billy

Haha. Båda gångerna har jag börjat skratta när Cosmo frågat så där :) Låter så kul!

Nu ska jag sova. Mår skit ikväll, helt täppt och kände ingen smak av den indiska maten som jag vanligtis älskar. Längtar till helgen även om jag ska försöka ta det lite lugnt iaf!